Byggnation av träbrygga vid Mälaren i Mälarhöjden, Segeltorp

En träbrygga byggdes vid Mälaren i Mälarhöjden, Segeltorp för att ersätta en äldre konstruktion som blivit mjuk i däcket och instabil i ytteränden. Arbetet omfattade rivning av den befintliga bryggan, ny bärande stomme, nya däckbrädor och förstärkning av infästningen mot land. Målet var en brygga som klarade växlande vattennivåer, återkommande isrörelser och daglig användning under sommarhalvåret.

Så byggdes träbryggan vid Mälaren i Mälarhöjden, Segeltorp

Den gamla bryggan demonterades först i sektioner för att underlaget skulle kunna kontrolleras innan ny stomme sattes. Flera av de tidigare bärlinorna visade angrepp i ändträ och två stöd hade rört sig i sidled efter tidigare tjällossning, vilket förklarade svikten längst ut på gångytan. Bryggläget mättes in på nytt från strandkanten för att den nya konstruktionen skulle få rakare linje mot vattnet och bättre anpassning till strandens lutning. Därefter rensades arbetsytan från äldre beslag, lösa infästningar och kvarvarande trädelar.

Stomme och infästning mot land

Landfästet byggdes upp med tryckimpregnerat konstruktionsvirke i dimension 45×195 mm och förankrades i ett stabiliserat underlag där lös jord först schaktades bort i den översta delen av strandkanten. Ett bärande ramverk monterades med varmförzinkade vinkelbeslag och genomgående bult i utsatta punkter. För att minska risken för rörelser vid hög belastning sattes tvärförband mellan bärlinorna med c/c-mått anpassat för däckets spann. Ytterdelen höjdanpassades så att gångytan fick en jämn nivå utan att ligga för lågt vid normalvatten, vilket annars lätt leder till fuktbelastning och halare yta.

Däck, springor och avrinning

Ovanpå stommen lades trallbrädor i tryckimpregnerad furu, 28×120 mm, med jämn springa för att vatten skulle kunna rinna av utan att däcket stängdes för tätt. Brädorna kapades med förskjutna skarvar för att undvika långa svaga linjer i samma fack. Särskild vikt lades vid ytterkant och övergången mot landgången där belastningen ofta blir störst. Skruvförbanden utfördes med rostskyddad infästning avsedd för utomhusmiljö nära vatten, och synliga ändträytor behandlades för att bromsa fuktupptagning. Resultatet blev en gångyta som kändes stadig direkt under fot utan den fjädring som fanns tidigare.

Detaljer som anpassades till strandläget

Platsen hade en strandkant med måttlig lutning och en botten som växlade mellan fastare partier och mjukare sediment närmast bryggans ytterdel. Därför anpassades stommens uppläggning så att belastningen fördelades jämnare och så att däcket inte skulle vrida sig när vattenståndet förändrades. Sidokanter justerades med liten överhängsmån för att ge ett rent avslut utan att träet stack ut för långt över bärverket. En enkel avslutningslist monterades mot landfästet för att minska risken att grus och jord drogs upp på bryggdäcket.

Beslag och korrosionsskydd

Miljön vid sötvatten ställde fortfarande krav på beslag som tålde långvarig fukt, särskilt i skuggigare lägen där trä torkade långsammare efter regn. Därför valdes varmförzinkade beslag och infästningar med god motståndskraft mot korrosion. Brickor och bultförband drogs efter när stommen satt sig, vilket gav en tätare och mer stabil helhet. På en brygga märktes små toleranser direkt. Några millimeter fel i höjd eller linje blev snabbt synliga över en sträcka på nio meter.

Regler, säkerhet och färdigt resultat

Arbetet planerades med hänsyn till Boverkets byggregler, BBR, för bärförmåga och säker användning i den del som var relevant för en mindre bryggkonstruktion vid bostadstomt. Under byggtiden hanterades lyft, rivning och arbete nära vatten med skyddsåtgärder anpassade till platsen enligt Arbetsmiljöverkets krav. När bryggan var färdig låg däcket stabilt, övergången från land blev jämn och den nya konstruktionen gav bättre tillträde till vattnet utan svikt eller snedbelastning. Helhetsintrycket blev också lugnare eftersom brädriktning, kantlinjer och nivåer nu följde strandens läge betydligt bättre än tidigare.